Dra åt helvete-kapitalet

För snart sex år sedan separerade jag och min man efter att ha varit ihop sedan vi var 16 år.  Alla par med en lång gemensam historia har väl sina områden som man återkommande bråkar om och inte sällan är det pengar och ekonomi, men det har det aldrig varit för oss. Vi har haft dåligt med pengar och vi har haft det gott ställt men vi har alltid lyckats ha en samsyn kring hur vi ska hushålla. Vi har också varit överens om hur vi skulle göra vid en eventuell skilsmässa, äktenskapsförord finns men framförallt så hade vi också pratat igenom hur vi tänker för att det ska bli rättvist, så när vi lämnade in skilsmässopapperen så tänkte vi inte så mycket på ekonomin. Det skulle lösa sig.

Det visade sig dock att när vi stod inför att på riktigt dela upp våra tillgångar så var vi visst inte så överens som vi trodde. För första gången bråkade vi om pengar. Vi kom aldrig så långt att skilsmässan gick igenom och därför kunde vi också glömma bort det där bråket, men jag bär det ändå med mig som en påminnelse om hur viktigt det är att se till att man kan stå på egna ben om det krävs.

Jag läser just nu Duktiga flickors revansch av Birgitta Ohlsson och jag kommer säkert få anledning att återkomma till denna bok här i bloggen men jag tyckte att det passade bra med en första reflektion så här på internationella kvinnodagen. Ohlsson har dagen till ära också skrivit ett debattinlägg på DI där hon uppmanar alla kvinnor att se till att skaffa sig ett kapital på 100 000 kr som gör att de kan dra från både dåliga relationer och arbetsplatser.

100 000 kronor kanske känns ouppnåeligt och det är egentligen inte summan i sig som är det viktiga, den är naturligtvis relativ till vilken standard man är van vid och kan tänka sig. Det behöver inte heller handla om pengar, men alltför många kvinnor stannar i dåliga relationer för att de är rädda för att inte klara sig ekonomiskt vid en separation.

Jag såg en kommentar om att man kan väl inte gå och vänta sig att allting ska gå åt skogen och personen i fråga menade att man inte kan ha någon vidare bra relation om man känner att man måste ha ett fuck off-kapital. Men alla känner vi väl någon, eller i alla fall har hört talas om någon, som blivit utsatt för otrohet, vars man plötsligt och oväntat får en 40-årskris och drar till Thailand eller där kärleken plötsligt bara dör. Då vill man banne mig inte sitta fast bara för att man inte har råd att lämna.

Det handlar som sagt inte bara om att ha pengar på banken, det finns andra sätt att se om sitt hus. Har du som kvinna råd att köpa en egen bostad? Om inte, står du i bostadskön? Det är inte bara i Stockholm som det krävs flera (många) år i bostadskön för att få en hyresrätt. Har du investerat i dig själv och din karriär, eller sitter du fast i kvinnofällan och förlitar dig på din man som tjänar så bra så att du kan jobba deltid? Om du nu jobbar deltid, betalar din man in extra till din pension? Jag skulle säga att den bästa investeringen som du kan göra i dig själv är att våga sticka ut hakan och göra karriär och en ordentlig utbildning är en bra grund.

Samtidigt som allt detta är viktigt för att få en känsla av frihet och kraft att agera så vet jag att det inte alltid är så enkelt att prioritera. Om man i själ och hjärta känner att barnen är det viktigaste jag har och man är övertygad om att den där deltiden ger barnen en bättre grund att stå på i livet, ska man då ge upp den tiden för att man kanske någon gång i framtiden behöver mer pengar? Det handlar förstås om att göra val och dessa val är tyvärr ofta svårare för kvinnor, en annan gång kanske jag går in mer på det.

Åter till min egen skilsmässohistoria som inte blev någon skilsmässa… För mig har det alltid varit viktigt att känna att jag kan stå på mina egna ben, men vår separation sammanföll med att jag precis hade avslutat en utbildning och jag sökte nytt jobb. Jag jobbade bara några strötimmar som konsult, men den inkomsten täckte inte ens hyran. Det var väl egentligen inget större problem, jag fick pengar av min man när jag bad om det. Men det var ju just det där med att behöva tigga och be, det var egentligen från vårt gemensamma sparande men eftersom han stod på alla konton så var jag tvungen att gå genom honom varje gång jag behövde pengar och det, som aldrig varit ett problem under tiden vi var tillsammans, blev plötsligt både jobbigt och lite förnedrande. Det ledde till att jag, som egentligen sökte reklamjobb, tog en tjänst som lärarvikarie bara för att få någon form av fast inkomst. Det var inte vad jag hade tänkt mig just då men det var fantastiskt skönt att känna att jag fixar det här, jag löser min vardag själv. Jag borde förstås ha haft ett eget sparkonto men en lärarutbildning i bagaget är också en bra grund för ett dra åt helvete-kapital.

Screenshot 2017-03-08 21.26.18

Elin it is

5 tecken på att våren faktiskt är på väg

1. Man återvänder till jobbet och sin överfulla inkorg efter att vabruari äntligen är slut.

2. På förskolan sitter semesterlappen upptejpad på barnets hylla.

3. Man glömmer att gå hem från jobbet eftersom det inte har blivit mörkt än.

4. Pollenprognoser och bilder på snödroppar fyller ens sociala medier medan semlorna plötsligt lyser med sin frånvaro.

5. Man börjar fundera på hur många år det kan ha gått sedan det där jobbigt placerade fönstret i trappen faktiskt tvättades senast.

Men än är inte våren riktigt här, så nu är det mörkt!

Vabruari – månaden som försvann

Det är tydligen mars nu men jag har inte riktigt hängt med och att det snöade igår hjälper inte direkt till att få in känslan att det är mars och våren är på väg. Det känns också som att februari bara försvann. Först var vi sjuka en vecka. Sedan hade jag en hektisk vecka på jobbet med ett par stora höjdpunkter – efter det har jag bara försökt komma ikapp både hemma och på jobbet. Vi hann med en förkylning till i början av sportlovet men tog oss i alla fall iväg till Stockholm ett par dagar. Sedan firade Torshälla 700-årsdag och på natten efter det kräktes lillebror. Nu har det gått en vecka och han är fortfarande inte helt bra.

Månaden har haft flera höjdpunkter och jag är glad och tacksam att vi inte blev sjuka just då, det känns när jag tänker efter, helt otroligt, men alla dagar däremellan har bara försvunnit. Förlåt om du har försökt få tag på mig och jag inte har svarat, förlåt om du är en av dem som ligger bland mina hundratals obehandlade mail.

Det känns också jobbigt att jag bara har kunnat hälsa på mamma en gång på hela den här månaden, då hon har hunnit med att flytta till vårdboende och hamna på sjukhus inte mindre än två gånger.

img_1985

Mormor och minstebror

 

Älskade amning och dess mindre älskade följder

Vår nästan 2-åring har nu alltså varit magsjuk i en vecka. Han har pendlat mellan att vara riktigt ynklig och att vara helt pigg, äta ganska bra och sedan plötsligt bli dålig igen. Jag är innerligt tacksam över att jag fortfarande ammar honom, jag tror verkligen att det är amningen som har gjort att vi har kunnat undvika uttorkning och att han mellan varven orkat leka och vara glad.

Det enda som jag ibland känner är negativt med amning är att barnet blir så låst vid mamman. Den här veckan har verkligen varit påfrestande, värst var det förstås i början av veckan när jag själv också var sjuk men även nu i slutet av veckan när jag har haft lilleman klängande på mig konstant. Pappa duger inte alls just nu, inte ens till att välja film på TV:n, hälla upp vatten i glaset eller krama en stund medan jag lagar mat. Igår trotsade vi dock protesterna och jag åkte iväg och storhandlade. Så tråkigt i vanliga fall, men igår var det helt underbart att bara få komma ut!

Hur många gånger har jag kört hissen i Fisher price-garaget upp och ned? Hur många gånger har jag bytt film på iPaden? Hur många gånger har jag letat efter hjulen till Duplo-bilarna? Tyvärr är jag så dränerad på energi just nu så jag orkar och kan inte ens hitta på några nya roliga aktiviteter. Då är det ren och skär lycka när minstebror kommer igång och leker med sina brorsor, i alla fall för en liten stund.

Just precis i detta nu är pappan, F och A i F:s rum och sorterar lego inför dammsugning! Det ska jag utnyttja genom att gå och…. tada….trumvirvel… laga mat 🙂

Hur får man någon annan att tycka som jag?

Igår var jag arg i bloggen och jag står fortfarande för den ilskan men samtidigt så har jag fått anledning att tänka efter. Ibland saknar jag att vara ung, att vara tonåring när allt var svart eller vitt och man visste vad man tyckte och det fanns ingen annan sanning. När jag gick i gymnasiet så umgicks jag med en intressant blandning av höger och vänster och vilka diskussioner vi kunde ha! På den tiden var det bara roligt och utvecklande, ingen behövde känna sig trampad på för vi var alla på ungefär samma plats i livet, vi tyckte nog egentligen ungefär likadant, vi hade bara olika teorier om hur vi skulle nå de idealiska mål för samhället som vi alla såg.

Nuförtiden har jag svårt att ge mig hän i en diskussion eller debatt för med lite mer livserfarenhet så vet man ju att det finns så många sidor och perspektiv som man måste ta hänsyn till. Det är sällan det går att säga att man har det absolut säkra svaret. Men diskutera ska vi, ingenting blir bättre av att man sitter och trycker på åsikterna själv.

Frågan är hur man bäst kommer vidare när man faktiskt är ganska säker på att man själv har rätt?

Bob Hansson har skrivit klokt om debattklimatet idag och det kan faktiskt kopplas ihop lite med mitt näst senaste blogginlägg, om att lära av sina misstag och att ge feedback utan att trycka ner.
Hela texten läser du här:

”Att höja sig genom att sänka andra – tricket för de intellektuellt lata”

Tänk om vi gjorde så här istället när vi diskuterade:

screenshot-2017-03-04-21-51-20

Klipp från SVT Opinion, text av Bob Hansson

Det här ska jag ta med mig och försöka att anamma ännu mer. Vidare menar Hansson att debatterna låser sig och lyfter fram människors sämsta sidor därför att de blir rädda. När vi blir rädda så fungerar vi dåligt, vi går i försvar och får svårt att ta in något nytt. Det är ju knappast till någon nytt att försöka skrämma någon till att tycka som jag, det ger ju bara omvänd effekt.

Varför man skaffar barn om man inte vill (kan!) umgås med dem

Jag kollade publiceringsdatum noga när det här debattinlägget dök upp i mitt Facebook-flöde sent igår kväll:

screenshot-2017-03-02-16-31-55

Urklipp från Expressen.se, publicerat 1 mars 2017, Varför skaffar man barn om man inte vill umgås med dem?

Vissa debattinlägg förvånar mig verkligen, varför ta upp detta uttjatade ämne som om det vore något nytt och fräscht om och om igen? Det är som när man skulle öva på att debattera i skolan och det alltid var samma ämnen. Hur många här har aldrig argumenterat för eller emot rökning till exempel? Ingen? Nej, jag trodde väl det. Okej om man tar in den föregående debatten och för den vidare, men detta aningslösa ”Vet ni vad jag precis kom på? Folk är idioter!”, det har jag lite svårt för.

Extra svårt har jag för när man väljer att sparka på dem som redan ligger för att framhäva sin egen förträfflighet.

Jessica Lotorns debattinlägg på Expressen.se tar avstamp i ett brev från hennes barns förskola där föräldrarna ombeds att skicka in sommarschema. Lite käckt har personalen påmint om Barnkonventionen artikel 31 som tydligen säger följande:  ”Barnet har rätt till vila, avkoppling, lek och rekreation” .

Lotorn är upprörd över att detta behövs påminnas om, att du som förälder är den viktigaste personen i ditt barns liv. Och så långt är jag med, jag tycker också att det är på gränsen till kränkande att personalen anser sig behöva skriva detta. Men sedan går mina och Lotorns erfarenheter isär när hon fortsätter:
Jag känner till alldeles för många människor som tar varje chans för att slippa vara tillsammans med sina egna barn. Människor som ser förskolan som ett tillfälle för ”egentid”.

Gör du verkligen det Jessica Lotorn? Känner du dessa människor? Eller, förlåt, ”känner till” skriver du. Betyder det att du har hört talas om (fast egentligen inte vet säkert)? Eller att du har sneglat på någon annans sommarschema och gjort din egen tolkning? Eller att en kompis till dig har berättat att på hennes barns förskola så finns det minsann en mamma som ibland handlar lite mat innan hon hämtar på förskolan?

Det här är ju så gamla nyheter, så jag orkar knappt ens börja förklara varför du har så fel Jessica, men det är just det där med att sparka på dem som ligger. De orkar inte svara själva (förhoppningsvis orkar de inte läsa ditt aningslösa debattinlägg heller, så slipper de i alla fall den bördan på sina axlar).

Jag ska försöka att ta detta kort, till Jessica Lotorn, till personalen på hennes barns förskola som skriver kränkande lappar och till alla som har tryckt på gilla till denna artikel:

  • Alla kan inte vara lediga på sommaren (kommentera om ni vill att jag ska förklara varför).
  • Ytterst få föräldrar lämnar sina barn på förskolan för att gå på spa, slappa vid poolen, lyxshoppa eller vad det nu är som ni föreställer er. Och om de gör det, innan du har fått motsatsen bevisad så ber jag dig att utgå från att det finns en förklaring. Vet du på riktigt någon som gör detta och har du då frågat varför?
  • De som inte kan låta sina barn vara lediga på sommaren är ofta samma personer som inte kan ge sina barn fina (=dyra) sommarminnen att ta med till första skoldagen. När de debattinläggen börjar dyka upp efter loven och ni skriver arga svar om hur dumma lärarna är för att de inte slutar med att fråga barnen vad de har gjort på sommaren, kom då ihåg det här. Föräldrarna har inte valt att inte åka på semester till Öland eller Kreta, de har inte valt att inte ge sina barn unika minnen av sand mellan tårna och glass i stora lass – de hade inget val. Det kanske är bäst att jag förklarar ändå: De kanske inte hade pengar (på riktigt, inga pengar, inte att de prioriterar dåligt, har man noll så blir prioriteringen noll), de kanske är sjuka, deras barn kanske mår dåligt av att inte få följa sina rutiner, de kanske blir av med sitt jobb om de kräver att få semester, de kanske lider av utmattningssyndrom och kämpar för att överleva dagen (nej, det syns inte utanpå), de kanske…. fyll på själv, jag litar faktiskt på att du kan även om du råkade låta lite inskränkt i ditt inlägg/lappskrivande/kommenterande.

Puh, nu har jag varit arg på offentlig plats tillräckligt för idag. Men det var ganska roligt, jag ska nog pröva det här flera gånger. Tar till och med och skapar mig en kategori för Åsikter och debatt. En annan som har det är Cissi Wallin och hon kan väl, bland annat, sägas vara en proffs-tyckare. Självklart så har hon även tyckt till om mitt ämne för dagen, läs här: Dagens föräldrar vill ju inte vara med sina barn eller?

Där skriver Cissi om ganska exakt det som jag skulle vilja fylla på med här för att fortsätta att förklara att vi visst vill umgås med våra barn och vi älskar dem visst och vi är fortfarande bra föräldrar, även om vi ibland har behov av egentid. Och kom ihåg, de allra flesta har sina barn i barnomsorgen för att de har annat att göra, som inte involverar barnen men som ändå inte kan räknas som egentid. Men eftersom detta redan är för långt så skriver jag inte mer, istället låter jag intresserade läsare följa länken till Cissi Wallin.

P.S. Cissi Wallin har skrivit ett antal inlägg som knyter an till temat, men tyvärr är bloggfunktionen på Mama helt värdelös att både bläddra och söka i så jag ger upp min länkjakt.

 

 

 

 

Våga misslyckas för att komma vidare

Snart ska jag ha årets medarbetarsamtal och det fick mig att tänka på vad jag tror var mitt första medarbetarsamtal med min nuvarande chef. Jag var ganska ny i min roll som marknadskommunikatör och dessutom lite osäker på vad jag egentligen höll på med, jag var dessutom provanställd med en desperat vilja att hålla mig kvar vid min tjänst.

Vid det här samtalet sa min chef något som jag verkligen har tagit fasta på sedan dess.
– Elin, kan det vara så att du är lite för försiktig? Att allting måste gås igenom både två och tre gånger innan du vågar släppa det och visa upp det?

Ja! Precis så var det. Han hade helt rätt och hans självklara råd var förstås att släppa taget och bara göra, att lita på att jag kan. Efter detta fick jag minst dubbelt så mycket gjort på jobbet, för jag slutade oroa mig så mycket för att det skulle bli fel. Och grejen är att om du skriver tio texter, eller vad du nu gör på ditt jobb, så kanske några blir bra och några blir mindre bra, men det blir i alla fall något.

laughing-gulls-2071489_640

Jag tänker på avsnittet i Mästerkocken när en av killarna ska baka en kaka. De andra tävlanden lyckas inte särskilt bra med sina rätter, men det är ändå killen med kakan som åker ut – helt enkelt för att han inte har någon kaka att presentera (den blev inte klar). De andra rätterna må vara mediokra, men halvbra är ändå bättre än ingenting.

Lära av misstag

Faktiskt så sa min förra chef något liknande men med helt andra ord och delvis annan innebörd:

– Våga misslyckas några gånger, det är helt okej om jag ser att du lär dig av misstagen.

Just detta att få lära sig av misstagen, att det finns utrymme för det på en arbetsplats tror jag är en otroligt viktigt faktor för att minska stress. Mår inte de flesta av oss ändå dåligt när vi har gjort något som inte blev bra? Då behöver vi stöttning istället för påpekanden om hur dåliga vi är.

Tyvärr är ju ingenting enkelt när det gäller mänsklig psykologi, alla människor tycks faktiskt inte lära sig av sina misstag, oavsett om de får positiv eller negativ feedback. Det verkar helt enkelt bero på hur våra hjärnor är kopplade. It’s not your fault you don’t learn from mistakes… your brain is just wired badly: http://www.dailymail.co.uk/sciencetech/article-2285312/Its-fault-dont-learn-mistakes–brain-just-wired-badly.html#ixzz4a4tQgPjO

Hursomhelst så kan man ju gruva sig hur mycket som helst inför första blogginlägget, första kyssen, första barnvagnspromenaden, första jobbet eller första gången man åker tunnelbana i en ny stad. Kanske gör man något tokigt men risken att det blir katastrof är ganska liten. Vad är det värsta som kan hända?, det är en bra devis. Sedan gör man det igen och igen och igen och snart behöver man inte ens tänka för att genomföra det där som var så himla jobbigt första gången. Våga misslyckas lite för att komma vidare helt enkelt.

screenshot-2017-03-01-20-52-38

Urklipp från Destination Eskilstunas nyhetsrum på Mynewsdesk. Hur läskigt det än var att publicera 2013 så är det rutin nu 2017. Alla är inte jättebra, men jag är stolt över att ha varit en del av nästan alla dessa och samtliga har lett till utrymme i pressen vilket ju faktiskt är målet.

Blogg100 2017 nummer 1

Världens tråkigaste rubrik och just nu känner jag mig som ungefär världens tråkigaste. Jag är hemma och vabbar, det är en ren chansning att smyga iväg från TV-soffan och Dusty Spridenfält och hans vänner för att snika till mig lite egentid vid datorn. Det kommer förmodligen inte att fungera någon längre stund.

Med den lilla brasklappen kastar jag mig in i årets blogg100. Jag har funderat mycket kring årets utmaning. Ska jag vara med eller inte? Ska jag bara köra på känn eller ha ett tydligt tema?

Där reste sig lillebror från soffan. Det får räcka så. Jag är igång, jag ska vara med! Jag har hundra dagar på mig att fundera ut något smart att skriva om.

Blogg100 – för att din röst har betydelse

IMG_4410

En annan dag – då solen sken och ingen var sjuk och livet var lite lättare. Idag är det mars och snart är det vår och kaffe i solen igen!

Drömmar om gömda bortglömda rum

– Har du drömt om det där igen? sa maken och skrattade. Jag hade precis berättat om att jag i natt drömde om att jag hittade nya rum i vårt hus. Och jag förstår vad han menar, det här är verkligen en återkommande dröm för mig. Jag kan ingenting om drömtydning, finns det någon riktig vetenskap kring det?

Jag tror inte riktigt på att det finns allmängiltiga symboler i drömmar som alltid betyder samma sak, men jag har som sagt ingen koll på det här. Jag kan bara konstatera att jag ofta har återkommande drömmar, vissa har jag haft ända sedan jag var liten. Till exempel att jag är i vatten, och det kan vara både en trygghet som när jag simmar i ljummet vatten utanför vassen vid mormors stuga och riktigt hotfullt som när jag är i Torshällaån och dras med av strömmen.

Screenshot 2017-01-15 19.19.53.png

Torshällaån med Tors bockar

Det här med bortglömda eller dolda rum tror jag också att jag har drömt om sedan jag var liten, men jag minns inte. Jag är i alla fall helt säker på att det har följt med mig hela mitt vuxna liv. När vi bodde i lägenhet drömde jag om och om igen om att jag kom på att vi faktiskt hade balkong (bodde i tre olika lägenheter utan balkong och det var min högsta önskan att få en då). Jag brukade drömma att jag kom på att om jag bara öppnade ett fönster så gick det att komma ut på taket och där kunde jag inreda en liten balkong.

Sedan vi flyttade till huset drömmer jag återkommande om att jag hittar ett utrymme i huset som jag tidigare bara har tänkt är ett litet förråd, men när jag går in och tittar ordentligt så är det flera rum, garderober och ett badrum (med badkar! det som jag saknar mest i huset, dock är det alltid ganska fult och smutsigt :)). Ibland kan jag också upptäcka en extra trappa i huset. Många gånger så drömmer jag att föregående ägare har lämnat nästan alla sina saker i huset och att vi liksom bara har bott i huset utan att tänka på det men plötsligt så inser jag detta och börjar gå igenom sakerna.

I natt var det ungefär som vanligt, ett extra rum, garderober och kanske ett badrum, det minns jag inte. Men allting såg annorlunda ut mot hur det brukar vara i drömmarna, annars brukar jag känna igen mig – undrar vad det kan betyda? Jag drömde också att jag kom in i ett rum som var inrett med målad frigolit på väggarna och akustikplattor i taket – typ en musikstudio. Jag gick längre in och där blev det till en biosalong och plötsligt insåg jag att det fanns fler människor där och att det inte var mitt hus.

Ha, ha, massor av människor tycker att drömmar är det mest ointressanta som finns och det väljer jag att blogga om! Tack du som har läst ända hit, jag antar att du har något slags intresse för drömtydning? Det känns dessutom som att jag har skrivit om det här förut, men jag sökte igenom bloggen och hittade det inte så jag gav mig på det ändå.

Nu blev jag nyfiken på det här med drömtydning och att drömma om gömda rum, så jag googlade och kom till det här meaning-of-new-rooms-in-the-house-dream:

screenshot-2017-01-15-19-27-30

Det här kan stämma, det är nytt år och då funderar jag alltid kring nya mål och att vara på kurs förra veckan har också gett ny inspiration och tankar. Det kan ju också vara så enkelt som att jag drömmer om nya rum för att vi funderar på att bygga om 🙂

Förändringsprocessen steg 3 – utveckla en vision

Det tredje steget i Kotters förändringsprocess handlar om att skapa en stark vision. Alltså en bild av hur det kommer att se ut när förändringen är genomförd. Planer, ritningar och budget är viktiga för att kunna genomföra arbetet och ha rimliga förväntningar, men visionen ska vara känslomässigt tilltalande. Utmaningen är att göra ett komplext arbete enkelt att förklara, på max en minut eller max en sida text ska visionen kunna beskrivas, inklusive vilka förändringar som behöver göras för att nå visionen.

food-960069_1280För att bygga upp en känslomässigt attraktiv bild för oss med förändringen av vårt hus så är inte det viktigaste att räkna kvadratmeter, titta på ritningar i pdf-form och jämföra priser. Snarare handlar det om att se att fördelen med ett garage är att slippa skrapa rutor en tidig vintermorgon, det mysiga i att få inreda ett barnrum för ett litet barn, hur roligt det kommer att bli att bjuda våra vänner till vårt nya fina hus och hur vi då tillsammans kan stå och laga mat i ett ljust och öppet kök.

Vi har gjort försök till att skapa en vision och en strategi, men här haltar arbetet. Visionen är inte tillräckligt attraktiv, samtliga medlemmar av förändringsteamet känner sig osäkra på om förändringen är värd arbetsinsatsen och den ekonomiska insatsen och gamla, dåliga erfarenheter spökar. Strategin lyser också med sin frånvaro så länge riktningen inte är tydligt utstakad. Kanske måste vi backa till ettan och se varför vi vill genomföra förändringen och därifrån bygga upp en ny vision?

screenshot-2017-01-15-12-25-17

Inspirationsletande på Pinterest

 

Förändringsprocessen steg 2 – forma ditt förändringsteam

Vi har bildat ett förändringsteam, en guiding coalition, för vår renovering/ombyggnation. Förändring sker inte av sig själv, systemet driver inte förändring och en individ kan inte genomföra den. Teamet består av mig och maken och så har vi tagit in externa konsulter som hjälper oss att bygga upp en vision, det vill säga Byggingenjörsbyrån som har gjort ritningar på hur en ombyggnation kan se ut. Vi använder även övriga invånare (=barnen) som referensgrupp och tar in deras önskemål, i referensgruppen ingår även släkt och vänner som har fått ta del av visionen och komma med åsikter.

 

Förändringsteamets uppgift är nu att hantera steg 1, 3 och 4 i förändringstrappan.

8steps

 

 

Förändringsprocessen steg 1 – känslan av ett akut behov

Som en liten övning för mig själv och mest på skoj så tänkte jag försöka applicera Kotters förändringsprocess och vår kurs i hur den kan appliceras på platsers utveckling på vår egen husrenovering.

Först ska jag ge lite bakgrund. Vi har bott i det här huset i över 13 år, redan från början så har vi funderat kring vilka förbättringar som vi skulle kunna göra. Det är ett charmigt gammalt hus, med ett drömläge vid vattnet, men huset är väldigt kallt, köket är mörkt, tvättstugan är för dåligt isolerad, vi har inget badkar trots att jag verkligen älskar att bada och vi har inget garage. Utöver det så behövdes lite ytlig uppfräschning redan för 13 år sedan och köket var gammalt och slitet.

Mindre och större arbeten har gjorts, vi har isolerat vinden, byggt om grunden, bytt värmepump, bytt ut vitvaror och toaletter, målat utvändigt och i vissa utrymmen invändigt. Under åren har vi absolut gjort vårt boende mer bekvämt men samtidig har vi fastnat på de större förändringarna för att det är en process i flera steg.

Man kan säga att vi har fastnat på steg ett i Kotters trappa (klipp från kotterinternational.com):

screenshot-2017-01-14-15-54-52

Klipp från kotterinternational.com

På kursen, Förändringsledare för platsens attraktivitet, fick vi Sundbyberg som ett case. Det är Sveriges till ytan minsta kommun på endast nio kvadratkilometer och på bara några år ska de fördubbla sin befolkning till strax över 80 000 invånare och samtidigt förändra stadsbilden genom att gräva ner järnvägen som idag delar staden. En otrolig utmaning och naturligtvis en stor förändring för alla invånare och aktörer. Här behövs inte skapas någon känsla av ett akut behov, alla förstår att förändring kommer att ske, här handlar det snarare om att förklara vad som kan hända om man inte tar ledningen och styr förändringen. Sundbyberg har valt att starta ett destinationsutvecklingsarbete och behöver nu göra det tydligt varför det är viktigt att se på kommunen som en destination, för mig som arbetar med destinationsmarknadsföring så är det självklart men jag ska inte gå in mer på det just nu, men det är den bilden som Sundbyberg måste kunna förmedla till dem som är negativa eller bara tveksamma.

När det gäller vårt hus är den här känslan inte alls lika tydlig och vi har jobbat hårt på det första steget under kanske lite för lång period. I vår lilla befolkning på fem personer har vi tre läger, ett som är bestämd motståndare till alla former av förändring, ett som visserligen ser behovet av förändring på sikt men som inte riktigt lyckas motivera sig att genomföra den än eftersom behovet inte känns tillräckligt akut och så förändringsledarlägret som ser det akuta behovet och även skräckscenariot om förändringen inte sker.

home-100205_640

Vi har hanterat det starkaste förändringsmotståndet genom att förklara att hus måste renoveras, annars går de sönder och då får man istället lov att riva dem vilket vore det värsta skräckscenariot för det här lägret. Vi har också förklarat att om vi inte bygger till så kommer man att behöva dela rum med en lillebror – återigen, värsta tänkbara. Vi har nog lyckats förklara förändringsbehovet men inte riktigt gjort tydligt att det är akut, för ärligt talat så är inte huset i rivningsskick (än) och lillebror klarar sig utan ett rum i flera år till.

Det värsta är nog att ledningsgruppen inte riktigt har visionen klar för sig och inte heller upplever ett tillräckligt akut behov, det är helt enkelt tillräckligt bekvämt i dagsläget så här behöver vi arbeta mer.

20140517-192521.jpg

 

Förändringsledare för platsens attraktivitet

Den här veckan har jag varit på kurs för att bli en bättre förändringsledare för platsens attraktivitet. Utmaningarna som vi alla står för är helt olika och ändå har vi så lika kopplingspunkter så det var intressant att möta de andra deltagarna. Ett gäng var från Tidaholm, en liten stad med ca 12 800 invånare som precis är i startgroparna för att starta sitt varumärkesarbete, vi i Eskilstuna är en bra bit på väg med etablerad varumärkesplattform men med utmaningen att få den att sätta sig även utanför kretsen av  de starkaste intressenterna. En av deltagarna var från Sundbyberg, en kommun som står inför utmaningen att på bara några få år fördubbla sin befolkning från ca 40 000 till cirka 80 000 invånare.

På hemmaplan, alltså min alldeles egen här i gula huset i Mälarbaden, så står vi faktiskt inför samma process, om än i lite mindre skala. Vi behöver förändra för att öka platsens attraktivitet. Undrar om jag kan använda mina nya kunskaper för att få ny fart i det arbetet?

 

8steps

John Kotters 8 step process (förändringstrappan)

Trött, tröttare

Vi är lite trötta idag efter denna första dag efter vårt jullov. Då ser Skrutten ut så här när han sitter och tittar på Johans fordon på Youtube:


Apropå Johans fordon (fantastisk serie!), visst är de i Eskilstuna i vinjetten? Det är väl vid Munktellmuseet?

Shoppa som en trebarnsmamma

Idag ska jag åka och shoppa till mig själv. Jag är nästan lite nervös för hur det ska gå, jag har blivit så himla dålig på att shoppa och särskilt till mig själv. Eller så här, jag är bra på att effektivt handla barnkläder, 20 par kalsonger, 8 par byxor och 10 tröjor i ett nafs, det fixar jag utan problem. Men att handla något fint till mig själv har blivit en riktig utmaning.

Problemet är att jag alltid har så kort om tid, så precis när jag kommer igång är det oftast dags att åka hem. Först går jag bara omkring och tycker inte att jag hittar något, sedan när jag kommer in i det så får jag tidspress istället.

Jag gillar egentligen också lite mindre affärer bättre, i Eskilstuna vill jag helst ta en sväng i Gamla staden och gå in på Modell Madeleine och Elin Maria, men det tar för lång tid när jag även behöver annat som finns i de större affärerna, så då får det ofta bli galleriorna eller Tuna Park.

Ibland önskar jag att jag hade fått ett sådant där barn som gillar att gå på stan, som kan välja att åka in och gå i affärer och ta en fika när man ska göra något mysigt. Mina kan möjligen välja att fika, men absolut inte gå i affärer.

Nätshopping är förstås ett alternativ och det testar jag ibland. Varje gång inser jag dock att det inte heller är så tidsbesparande. Jag beställer, måste stå i kö för att hämta ut paket, åker hem och provar, packar ner allt igen, står i kö igen för att lämna in returen och inga kläder fick jag.

Bli en bättre prepper del 3 – krisberedskap

Okej, hur gör man då för att bli en bättre prepper? Eller kanske helt enkelt för att börja bli en prepper. Som sagt, enligt vissa så kanske inte det jag sysslar med får kallas prepping. Jag ser bara till att vara förberedd på en grundläggande nivå och det tycker jag att du också ska göra.

Vill du hellre lära från de riktiga experterna? Det här kan vara en bra start: Swedish survivalist forum Annars är det bara att googla loss!

zombie-research-facility-1784653_640

Dinsäkerhet.se finns också mycket bra information, det är en del av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Generellt så är nog vi som bor på landet bättre förberedda för att klara oss vid en kris, än de som bor i lägenhet i stan. Dels för att vi har större behov av det, men också för att det är lättare i ett hus än i en lägenhet.

Den här filmen visar vad som kan hända och ger bra tips och råd:

 

Checklista för krisberedskap

Här kommer en enkel checklista att starta med, det absolut mest grundläggande i fetstil:

  • Kan du hålla dig varm och torr? Bra saker att ha hemma är
    • filtar,
    • liggunderlag (även om du sover i sängen så värmer liggunderlaget och det fungerar också som sittdyna),
    • varma kläder – alla svenskar bör ha minst en varm jacka, ett par överdragsbyxor, mössa och vantar och ett par varma och bekväma skor
    • ved om du har möjlighet att elda
    • värmeljus och eventuell annan liten värmekälla
  • Kan du se i mörkret? Bra att ha hemma är:
    • ljus och tändstickor,
    • ficklampa med batterier, testa batterierna regelbundet
  • Kan du släcka törsten? Bra att ha hemma är:
    • vatten i dunkar eller flaskor, även om det ställs ut vatten från kommunen så behövs kärl för att hämta vatten i och då kan du lika gärna se till att dessa är vattenfyllda när du förvarar dem. Byt vatten ett par till några gånger om året (jodå, det är bara vatten, det blir inte dåligt av att stå ett tag även om det inte smakar som direkt från kranen). Om du har ont om plats, försök att ändå trycka in ett par dunkar längst in i garderoben, under diskbänken, i källarförrådet eller under sängen.
    • saft och soppor som ger lite extra energi, vi försöker att alltid ha blåbärs- och nyponsoppa hemma. Det går åt om någon blir sjuk eller som vanligt mellis till barnen, så vi dricker upp och byter ut innan bäst före datum men fyller på med nytt hela tiden.
  • Vad händer om du blir sjuk? Bra att ha hemma är:
    • medicin, om du tar receptbelagd medicin, se till att alltid hämta ut ny i god tid innan den gamla tar slut,
    • värktabletter som också är febernedsättande, om du blir sjuk och inte kan ta dig till läkare eller apotek så kan det i värsta fall vara livsavgörande att själv kunna ta ner feber. Eller att kunna minska smärta för att kunna ta sig i väg och söka hjälp. Om du har barn, tänk på att ha värktabletter/febernedsättande för allas vikt.
    • första förband, plåster, rena kompresser och gasbinda för att kunna lägga om sår.
  •  Har du mat och kan du laga till den?
    • En bra grundregel är att ha extra av all den mat som ni i familjen vanligen äter. Att vara förberedd behöver inte handla om att ha källaren fylld av konserver och frystorkat (som ingen någonsin vill äta och som därför får kastas efter några år). Köp ett extra paket pasta (eller fler om du har plats), ris i storpack, dryck som tål att stå i rumstemperatur. Se helt enkelt till att ha lite extra av den mat som ni ändå köper hem, så att ni klarar er även om det är lastbilsstrejk och affärerna inte fylls på den dag som du hade planerat att storhandla.
    • Någon form av möjlighet att koka mat och vatten utan el är inte svårt att ha hemma. Ett stormkök är en bra investering om man nu inte har turen att ha en gammal vedspis hemma.
    • Som sagt, köp inte hem en massa konstig mat som ingen äter men konserverade soppor, ravioli, köttbullar i sås på burk, bönor i sås, krossade tomater och kryddor, kanske något av det kan gå åt även i vardagen? Mat som är färdig, hållbar och lätt att laga till (det tar tid att laga mat på stormkök och helst vill man kunna värma allt i en gryta) och vid behov även att slänga ner i en ryggsäck och äta kall kan vara bra att ha vid kris. För ettåringen har vi grötpulver, klämmisar och några barnmatsburkar som jag vet att han brukar gilla och som även kan ätas kalla om det kniper. Blir det strömavbrott lär vi nästan ha för mycket mat de första dagarna, när frysen lägger av, och då gäller det att prioritera och laga och äta färskvarorna först.
  • Hur får du information?
    • Om mobilmasterna är utslagna, internet är nere och batteriet i telefonen är slut, hur får du information om vad som händer?
    • Du kan alltid ta dig till närmaste brandstation för hjälp och information, där kan du också få hjälp att kontakta 112. Om du har tillgång till telefon så är 113 13  informationsnumret där du kan få information och lämna information vid större olyckor och katastrofer.
    • En radio med batterier, se till att ha extra batterier eller solcellsladdare eller en vevradio kostar inte alltför mycket och bör finnas i din krislåda. Det här måste jag fixa själv! Tänkte köpa det i julklapp till familjen men det blev visst inte så, solcellsladdare till mobilen har jag i alla fall. Man ska inte heller glömma att man har batteri i bilen, där har de flesta också radio och med en laddarsladd så kan man även ladda upp mobilen om det behövs.
    • Skriv ned viktiga telefonnummer på en papperslapp, hur många nummer kan du i huvudet om din mobil slutar fungera?
  • Och så några extra tips:
    • Snöskyffel! Det här behöver man oftast inte tänka på om man bor i villa, snöskyffel har man självklart men tänk på att det kan vara bra att ha även om du bor i lägenhet. Stannar samhället så kommer ingen och skottar fram dig i en snöstorm. Själv skaffade jag en liten spade att ha i bilen efter att en sen kväll i Stockholm stått och grävt fram min bil, som stått parkerad i en vecka, med bara händerna.
    • Kontanter, det är aldrig fel att gömma lite pengar i madrassen 😉 Ända sedan vi flyttade ut på landet så har jag haft som vana att ha minst vad det kostar att åka taxi hit från stan hemma. Jag tänker att det är en bra princip om man skulle tappa plånboken, bli rånad, korten slutar fungera eller något annat. Då kommer man i alla fall hem. Riktiga preppers ser till att ha guld och/eller silver hemma, men jag är som sagt inte hard core (än…) Med den obefintliga räntan på vanliga bankkonton i dagsläget så kan man lika gärna ta ut en del av sparpengarna och ha dem hemma i kontanter, jag snackar förstås inte om stora summor, de ska investeras och växa för det är naturligtvis också en trygghet.
    • Hygien – when the shit hits the fan och samhället är helt utslaget är kanske inte långa duschar och hårtvätt varje dag det första man tänker på men faktum är att hygien är nummer ett för att hålla sig frisk (menar inte att tvätta håret varje dag! Men tvätta händerna och att kunna göra rent sår vid behov är viktigt). Samma sak som för maten, se till att köpa extra av det du vanligen köper så att det finns tvål och såpa hemma även om du inte kan handla. Vill du bunkra så är hård tvål mest hållbar och tar minst plats. Är du tjej så glöm inte mensskydd!
    • Vad händer om du inte är hemma när katastrofen inträffar? Riktiga preppers går alltid omkring med en liten väska med det viktigaste för att överleva om samhället brakar samman eller vädergudarna blir galna. Jag är inte där än men jag försöker tänka på små saker som att alltid ha en flaska vatten i bilen, om vi skulle bli fast i en lång bilkö och att ha plåster och värktabletter i väskan om jag själv eller barnen blir dåliga när vi är ute.

När jag skrev ner detta så inser jag att det är några punkter som jag behöver fixa så jag sätter upp det på att-göra-listan. Har ni andra tips eller tankar? Kommentera gärna för att fylla på listan 🙂

Bli en bättre prepper del 2 – varför då?

Tre olika händelser har fått mig att tänka över hur förberedd jag egentligen är om viktiga samhällsfunktioner som el och vatten stängs ner. Den första var när värmepumpen stannade, som jag skrev om igår. Den andra var när jag följde ett föräldraforum och en mamma skrev om att de av någon anledning inte hade vatten i kranen en morgon. Det var kris och katastrof när sonen skulle ha välling och det inte fanns något vatten, men mamman löste det när hon kom på att det fanns en skvätt vatten kvar i vattenkokaren från gårdagen. Det fick mig att inse hur känsliga vi är och framförallt när vi har småbarn.

Innan dess hade jag mest tänkt att om det händer något så bor vi bra, vi har sjön utanför och vi har vedspis och kaminer i huset. Och det är ju förstås bra, mindre bra är att vi för tillfället inte har mer ved än att det räcker till några få brasor. Och det där med att koka sjövatten eller snö är kanske inte något man vill ta till i första hand. Veden är alltså något som vi behöver fylla på nu. Jag har också tänkt att vi borde ha filter eller vattenreningstabletter, men så länge så ser jag till att ha vatten i dunkar hemma.

Att preppa behöver inte bara handla om att klara värsta tänkbara katastrof, även om du bara blir insnöad i några dagar, ditt dricksvatten blir förorenat eller det blir ett längre strömavbrott så ställer det till med nog problem. Och särskilt om det som just nu är tjugo minusgrader ute.


Om du vill fundera över värsta tänkbara så rekommenderar jag att läsa Stjärnklart av Lars Wilderäng. Att läsa den boken var den tredje händelsen som fick mig att fundera över hur förberedd jag är.

Ljudet av barn som leker

Hemma hos oss är det ofta ganska kaotiskt. Tre pojkar som inte gärna sitter stilla och som är bortskämda med att ha ett stort hus att röra sig i, de håller inte direkt ner volymen på rösterna heller. Varje dag är det jobbigt men varje dag finns också de där underbara stunderna.

Ljudet av en leksaksbil som lyfts, körs, undersöks. Ljudet av en storebror som hjälper en lillebror. Ljudet av skratt, skoj och mys i soffan. Ljudet av en bobbycar som körs i full fart men med imponerande kontroll av en ettåring:

– he-dååå!

– Hejdå Albin, åker du nu?

– Baffin

– Åker du till Bafrin på dagis?

Bli en bättre prepper del 1

Nattens rejäla snöfall påminde mig om vikten av att vara förberedd på att klara sig i sitt hem om det händer en katastrof. Katastrofer kan vara stora eller små; oväder, krig eller ”bara” ett längre strömavbrott.

img_1674

Nu vore det väl att ta i att kalla det en katastrof att det har snöat några decimeter under natten, men det är fullt tillräckligt för att jag ska känna att vi håller oss hemma om vi inte har något viktigt att åka iväg på. Tyvärr har vi ingen mjölk hemma, så vi får se hur viktigt vi tycker att det är, nu har de säkert hunnit ploga alla vägar så vi kan nog ge oss iväg den lilla biten in till Torshälla utan problem. Om inte så har jag en liter havremjölk i mitt lilla extraskafferi med saker som kan vara bra om det blir strömavbrott och allt i kylen blir förstört.

img_1658

Det är önskvärt att vi medborgare ska klara oss själva i 72 timmar vid en eventuell kris. Gör du det? Tänk dig en situation där du inte kan ta dig iväg från ditt hem, där elen inte fungerar och det därmed blir kallt och efter en stund finns det inte heller vatten i kranen.

För några år sedan var det någonstans mellan tio och tjugo minusgrader i mellandagarna. Vi hade besök av vänner, som satte i sin motorvärmare och med alla våra extra el-element igång blev det för mycket och säkringen gick. Det var mitt på dagen så vi märkte det inte först, inga lampor som slocknade eller så, men värmepumpen stannade och på ungefär en halvtimme var det kallt i huset. Det går fort!

img_1657

Jag återkommer med ett inlägg med hur vi har gjort och lite tips om hur du kan (och bör) se till att vara förberedd för kris. Jag är långt ifrån en hard core-prepper och det finns hela hemsidor och forum som är dedikerade till hur du klarar dig när, inte om, the shit hits the fan. Men jag har ändå tänkt till och kommit fram till en nivå som jag tycker är rimlig att alla ska hålla.

Nytt år och nya strålande tider

Idag är vi redan inne på den 3 januari, men när jag vaknade på nyårsdagen sken solen och det kändes som ett gott tecken inför det nya året. Idag skiner solen fortfarande och det ligger ett tunt lager is på sjön här utanför.

Jag har haft långledigt den här julen, från den 22 december och börjar inte jobba förrän på tisdag nästa vecka. Som vanligt så har vi tyvärr varit sjuka mellan jul och nyår, känns som att vi typ alltid är det, så vi har mest hängt här hemma. Ätit lite för mycket godis och sett en massa filmer och serier, jag och maken har fastnat i Downton Abbey och sitter uppe alldeles för sent på kvällarna och gottar ner oss i de underbara miljöerna. Vi har sett serien i omgångar och nu hade vi de två sista säsongerna kvar, det känns passande på något sätt att se dem just kring jul.

Jag ser fram emot att kickstarta året på jobbet med en kurs nästa vecka, ”Förändringsledare för platsens attraktivitet” – det låter väl spännande?

Till sommaren har jag bokat en vecka på Öland, jag gillar att boka långt i förväg så att man får längta och planera men den där mannen som jag lever med han är mer ”vi ser vad det blir för väder och drar när det passar”. Men i år har jag alltså ändå bokat, mest för att jag väldigt gärna ville testa att åka till Böda sand och vill man bo i stuga där så går det liksom inte att spontanboka dagarna innan.

Den stora grejen under året lär annars bli renovering av huset, vi måste bara bestämma oss för hur vi ska ha det! Nu har vi funderat i ett år så snart kanske vi kan komma till ett beslut.