Att göra ingenting

Tänk så svårt det är att göra ingenting om så bara för en liten stund. Sitter i förskolans personalrum och tänker att det finns saker jag borde. Säkert borde jag läsa något, skriva något, maila någon. Inte ens för den lilla stund, när mitt lilla hjärtegryn kämpar med en av de största omställningarna i sitt lilla liv, kan jag bara slappna av och vänta. Låta tiden gå och tankarna flöda. 

förskola

inskolning på förskolan

Det ska nog vara millimeterrättvisa ändå

Kära maken spelar golf och här sitter jag och är sur. Det har jag absolut ingen anledning att vara. Han har knappt spelat något i år och är verkligen värd att komma ut på en runda och det är fint att han får träffa folk lite utan oss i närmaste familjen. Felet är alltså inte att han är borta hemifrån, utan snarare att jag inte är det. Vi har haft supermysiga hemester-dagar här med sol och bad, roliga utflykter och en massa tillsammans-tid med familjen.

Grejen är bara att jag knappt ens har sagt hej till någon annan än de här grabbarna som jag bor med, på lite för lång tid. Så när M nu kommer hem, förhoppningsvis glad och peppad av att ha fått lite egentid så kommer jag fortfarande att vara lite sliten, ha sunkiga kläder och vara lite allmänt grinig. Jag brukar tänka att det bara är löjligt med millimeterrättvisa i stil med ”om du får göra det där så måste jag få göra det här”, men jag får nog tänka om. Det är liksom bättre om alla i familjen är glada och peppiga på samma gång, annars drar man lätt ner varandra i det där gnälliga läget som tyvärr ofta uppstår när man får mycket tid att vara nära utan något speciellt på agendan.

Nu ska jag gå och hänga tvätt!

466d1b61b2a40a9558469d714e0b9b51

Bloggen är öppen igen!

Efter att ha haft bloggen dold ett tag så bestämde jag mig idag för att det var dags att öppna upp den igen. Jag behöver helt enkelt en kanal att skriva i. Jag har jobbat lite på en annan blogg ett tag, men la ner det projektet så jag tar tillbaka den här gamla godingen. Jag har inte tid att vara så seriös som jag hade tänkt, men jag vill skriva ändå🙂

För tillfället så har jag gjort nästan alla gamla inlägg privata. Jag var inte längre bekväm med att ha så mycket av mitt och barnens liv öppet på nätet. Några gamla inlägg har jag släppt upp och det kommer att bli fler. De som ligger uppe nu är de som handlar om när jag fick gravidklåda, det finns så lite information om det på nätet så därför ville jag ge mitt lilla bidrag för alla dem som hamnar i samma situation som jag var för drygt ett år sedan.

På återhörande!

Elinitis bland bollarna

Igångsättning och första dygnet hemma

Taggar

, , , , ,

Nu har vi varit hemma med bebis i drygt ett dygn. Han är trött och idag har vi verkligen kämpat för att få honom att äta. Mjölken har runnit till men lillebror bara ligger vid bröstet och gosar och somnar istället för att suga. Två gånger nu har jag handmjölkat ur och så har vi matat med sked så att han i alla fall har fått i sig lite.

Båda brorsorna fick sola för gulsot när de var nyfödda och vi misstänker att det blir så även den här gången, det är kanske därför som han är så trött. I morgon ska vi in på kontroll på BB, nackdelen med tidig hemgång är ju att man måste åka tillbaka på tredje dygnet men det är det värt för det är så himla mycket skönare att vara hemma.

Det blev alltså igångsättning så bebis var inte riktigt redo att komma ut men förlossningen gick ändå snabbt och bra och han var pigg och pratglad direkt efter födseln. På torsdagseftermiddagen ringde äntligen en barnmorska upp för att meddela hur höga mina gallsyrevärden var på provet som togs i tisdags. De låg på 53, alltså hade de sjunkit något med hjälp av medicinen men inte tillräckligt. När värdet ligger över 40 anses risken för barnet att stanna kvar i magen vara högre än att sätta igång förlossningen om man har passerat vecka 37+0. Så barnmorskan välkomnade oss in till förlossningen dagen efter klockan 8.30. Märklig känsla. Jag har visserligen blivit igångsatt en gång tidigare men då var det inte lika förberett, den gången trodde jag att jag åkte in på en undersökning men blev kvar. Jag skrev lite för mig själv i torsdags kväll, klipper in en kort bit från den texten:

Nu är det positiva tankar, vi släpper irritationen över allt som gjorts fel med prover och annat. Oron över hur bebisen mår finns där. Liksom oron över hur det ska gå, hur ska det kännas, hur ska min kropp klara igångsättningen? De förbjudna tankarna finns där också. Tänk om vi kommer hem utan bebis? Tänk om jag inte kommer hem. Det händer inte, men det kan. (…)

Men mest finns förväntan där. Som ett pirr i magen, som ett leende som inte kan låta bli att titta fram.

Och vi väntar vidare

Taggar

, , ,

Vid 19-tiden hade fortfarande ingen ringt från förlossningen så jag ringde upp. Inte för att jag egentligen väntade mig att få något svar då, men jag ville veta om de har tappat bort blodprovet för i så fall vill jag vara beredd och lämna ett nytt fasteprov i morgon bitti.

Nu har förstås ny personal tagit över, det är ju kväll, det första jag får höra är:

– Ja, vi har fått veta att du får besked i morgon eftermiddag.

*svär inombords och tänker att det var ju idag, inte i morgon, har de gammal information?*

Jag förklarar situationen. Barnmorska ringer till labb. Labb säger att det är skickat med posten. Jag förklarar igen att det har jag redan fått höra men jag har också fått höra att provet skulle vara framme kl 15 idag och efter det skulle det ta en timme att analysera.

Barnmorska ringer till Karolinska. De säger att provet troligen ligger förpackat och fryst och analyseras i morgon. Vaddå troligen? Hur kan de inte se i något system om provet är där eller inte? Jag får höra att förlossningen/Mälarsjukhuset ringer och kollar i morgon förmiddag, så på eftermiddagen har jag resultatet. Känner för att kasta telefonen i väggen.

Läkaren har ju gjort en bedömning utifrån att prov skulle ha tagits måndag morgon, nu blev det inte förrän tisdag morgon. Då skulle vi ha besked på eftermiddagen, om värdet var över 40 skulle beslut tas om igångsättning som skulle göras idag. Nu sitter vi fortfarande utan resultat, det kommer alltså att bli fyra dagar försenat.

Jag tror att beskedet kommer att vara positivt och då spelar hela den här historien igen roll, men jag vet ju inte. Och jag är så förbannad på att jag har fått ringa upp själv varenda gång, trots att jag egentligen skulle bli uppringd.

Heja Mälarsjukhuset – eller nåt…

Taggar

, , , ,

Igår morse lämnade jag alltså fasteprover för hepatosen, läkaren hade på måndagen sagt att de skulle ringa Karolinska på eftermiddagen för att få resultatet men när jag tog provet sa barnmorskan att det skulle dröja tills i dag på morgonen. Okej, jag väntade. Vaknade kl 7, lite nervös även om jag egentligen tänkte mig att proverna skulle vara bra så kunde jag ju inte veta säkert att de inte skulle ringa och säga att idag ska vi föda barn. Timmarna gick, ingen ringde. Vi åkte till stan och bytte däck på ena bilen, köpte sushi, åkte hem och åt lunch ute i solskenet. Fortfarande ingen som ringt.

Klockan 13 ringde jag upp. Ingen vet var provet är… Det skulle åka akut med taxi igår, men förmodligen har labb gjort fel och skickat det med vanliga posten. Om det är så tar Karolinska emot post fram till kl 15 så det var bara att fortsätta vänta. Jag tänker också att om det nu är så att det har gått med vanliga posten så måste de väl kunna se det? Och ha koll på var det är nu? Vi kan ju spåra och följa vanliga paket, det måste väl finnas rutiner för att även kunna följa ett blodprov? Nu är klockan 16.50 och vi väntar fortfarande. Förtroendet för Mälarsjukhuset är inte bra och jag har ingen lust alls att föda där. Låt oss innerligt hoppas att inga ytterligare komplikationer tillstöter.

Nya prover

Taggar

, , , ,

Jag sa till M när vi åkte Carlavägen fram i riktning mot Mälarsjukhuset, att jag börjar tröttna lite på den här vägen. I morgon blir det en tur till… Jag ringde ju upp i fredags för att kontrollera om de ville ha nya fasteprover idag. Nej, fick jag till svar. Idag kliver vi in på förlossningen och det första barnmorskan säger är: – Jag skulle ha ringt dig i morse men så var jag mitt i en förlossning och glömde bort det. Vi behöver fasteprover…

Så, i morgon får jag hoppa över frukosten och åka in igen direkt på morgonen för att lämna blod. Tydligen måste provet sedan skickas iväg till Huddinge (?), det är därför det tar så lång tid att få svar men i morgon ska de ringa och försöka få resultatet på eftermiddagen.

Dagens CTG och flödesmätning såg i alla fall bra ut så bebisen mår bra nu och läkaren trodde att mina värden hade gått ner av medicinen eftersom klådan har minskat. Nu vet jag också att gallsyran den 24 mars låg på 63, om värdet ligger kvar över 40 efter att vecka 37+0 har passerats, och det har den ju, så blir det igångsättning, om det har gått ner under 40 så avvaktar man till vecka 38+.

Det var inte mindre än tre (!) läkare som gick igenom allt och gjorde flödesmätning med ultraljud idag. Bettina Ouvrier, som är överläkare och som jag har stort förtroende för sedan vårt sena missfall 2005, var den som pratade och sedan var det samma tjej som gjorde ultraljudet i torsdags som nu verkade vara under handledning och så var det ytterligare en underläkare som stod vid sidan om och tittade på.

I väntan på ny kontroll

Taggar

, , , ,

I eftermiddag blir det ny kontroll på förlossningen. Klådan har gått ner, eller i alla fall blivit mindre intensiv, jag hoppas att det betyder att tabletterna (Ursosan, som är samma sak som Ursofalk) som jag tar sex om dagen av hjälper. Jag har läst på typ allt som jag kan hitta på nätet, det verkar som att det varierar ganska mycket hur bra koll man har på det här tillståndet. Nu har jag lärt mig ett antal olika namn också och jag vet inte ens riktigt om alla är samma sak eller om det är någon skillnad mellan graviditetshepatos och intrahepatisk cholestas – även kallat ICP.

För övrigt har jag två ganska griniga killar här hemma och är inte på superbra humör själv heller. Att storebror var sjuk nästan hela förra veckan och nu är hemma för påsklov gör att han är grinig och uttråkad och lillebror verkar ha en förkylning på gång så han är inte heller på topp. Vi skulle behöva aktivera oss och komma ut mer men det är inte riktigt läge för det. Igår var ju i alla fall jag och M och såg Ägd och barnen var hos farmor och farfar. Idag får jag med mig M till läkarkontrollen och mormor och morfar tar killarna. Det är supertrist väder men jag planerar att se till att barnen har ordentliga kläder så att de ändå kan vara ute och leka i lekparken när vi lämnar dem, förhoppningsvis gör det att de blir lite piggare och inte lika gnälliga och bråkiga till kvällen.

Nu ska vi tydligen spela Monopol här, undrar hur det ska gå…

Höga gallsyrevärden och medicin

Taggar

, , , , ,

Jag orkade inte skriva om det här igår så istället fick ni se min nya frisyr. I torsdags var jag inne på en uppföljning av tisdagens kontroll på förlossningen. Blodtryck, urinprov och CTG såg bra ut och sedan fick jag också göra ett ultraljud som visade att om bebisen föds nu beräknas den väga 2800 gr, flödet i navelsträngen var bra och även mängden fostervatten. De är väldigt snälla på förlossningen och säger att ”vi kollar hellre en gång för mycket”, men då i torsdags så tänkte jag lite som att vad gör jag här och tar upp tid från de riktiga patienterna. Jag frågade läkaren om mitt förhöjda blodtryck helt enkelt kunde bero på att jag hade haft feber och varit sjuk och det höll hon med om.

På fredagen tänkte jag att det verkar ju inte vara någon större fara med mig, jag ska fortsätta att ta det lugnt och vila men jag ville så hemskt gärna hinna med ett frisörbesök innan bebis kommer så jag åkte till Tuna Park. Väl hemma igen så började jag fundera över om det här med klådan bara är psykosomatiskt, jag river sönder mig här hemma men när jag har varit ute och gjort annat så kliar det bara lite och jag tänker inte så mycket på det.

Kort därefter fick jag besked, klådan är inte inbillning. Jag missade samtalet men en barnmorska från förlossningen lämnade meddelande om att de fått leverproverna och att jag hade förhöjda gallsyrevärden och alltså hepatos, medicinen Ursofalk fanns att hämta på apoteket. Blä. Jag ringde upp men fick prata med en annan barnmorska som hade lite svävande svar, jag ville bland annat veta hur höga värdena var och fick svaret ”ja, hur var det nu, kan de ha legat på 60?”. När jag nu googlar så låter det för mig jättehögt, men jag är ju inte säker på att hon verkligen gav mig rätt värde heller. Över 10 är förhöjt, över 40 är kraftigt förhöjt och innebär eventuellt risk för barnet. Om graviditeten är fullgången verkar det vara vanligt att man sätter igång förlossningen, eftersom jag är i 37+0 idag så funderar jag förstås kring varför de sätter in medicin istället för att sätta igång? Å andra sidan så vill jag ju inte ha igångsättning eftersom jag tyckte att det var så jobbigt med ettan.

Jag försöker vara lugn med att allt såg bra ut på ultraljudet i torsdags, en läkare har tittat på resultatet, satt in medicinen Ursofalk, och bokat in ett nytt besök på måndag. Självklart lyckas man ju googla fram den värsta informationen, 1-2 % risk för fosterdöd.

Måste säga att jag vacklar mellan att bara ligga i sängen och ta det lugnt och en viss lust att gå ut och springa runt kvarteret för att få bebisen att vilja komma ut av sig själv, för ett par dagar sedan kunde jag gott tänka mig att vara gravid ett par veckor till men nu känns det som att det skulle vara bättre att ha lillebror på utsidan.

Tavegyl och elektricitet

Taggar

, ,

Jag tog min Tavegyl igår och tänkte att jag skulle få sova gott. Tyvärr kliade det i alla fall i natt, men jag sov nog i och för sig bättre och låg inte vaken och rev sönder mig. Det värsta är att idag satt effekten fortfarande i och jag var trött som en zombie. Jag orkade inte ens hålla mig vaken när elektrikerna var här och la mig på soffan, enligt maken snarkade jag snart högljutt – charmigt😉

Elektrikerna var alltså här och nu, jag vågar knappt tänka efter hur många år, slipper vi skarvsladdar och kan till och med sätta upp taklampor!

Våra nya vägguttag. Med plats för platta kontakter, typ sänglampan och iphone-laddaren, på sidorna.

Solsken och CTG

Taggar

,

Besök på förlossning med lite försmak av vad som komma skall blev det idag. CTG-kurvan var fin-fin och visar att bebisen rör sig och hjärtljuden går upp och ned som sig bör. Till höger i bilden syns livmoderns aktivitet, alltså ”värkarna”. Som synes så jobbas det på, ungefär var femte minut kommer en sammandragning men naturligtvis inte av samma styrka som när förlossningen drar igång på riktigt, då hade jag inte suttit här hemma nu🙂

CTG-kurva

CTG

Blodtrycket hade gått upp igen idag och eftersom jag också har varit orolig för att bebisen varit mindre vild i magen den senaste veckan så skickades jag in på kontroll på förlossningen, nu kan jag lättat konstatera att han fortfarande är aktiv och pigg, det bara känns annorlunda. Jag tog leverprover idag också, men de har jag inte fått besked om än. Tur att jag var lite förutseende och tog med en smoothie och nötter som jag kunde ta i bilen, eftersom jag fick åka direkt till förlossningen efter besöket på familjecentralen i Torshälla. På torsdag blir det uppföljning med ultraljud, hoppas att barnen är friska då så att M kan följa med.

När jag till slut var klar med alla prover kunde jag hämta den här lilla killen och äntligen njuta på det sättet som jag hade tänkt mig när jag slutade jobba. Fika i trädgården! F är hur nöjd som helst med att få vara ute utan jacka och med solkeps i stället för mössa:

2015-03-24 14.21.47

Fika i solskenet

Gaaah, klia, klia, klia

Taggar

,

Ni vet när man får myggbett på fötterna hur överjävligt det kliar? Tänk er det plus att fotsulorna under hälarna kliar. Jag har läst tidigare om folk som har gravidklåda och har tänkt att det låter ju jättejobbigt. Det är det. Jag skulle få Tavegyl utskrivet men det måste barnmorskan antingen ha glömt eller så hann hon inte få tag i läkaren innan jag kom in på Apoteket för det fanns inget recept. I natt var jag uppe och spolade fötterna med iskallt vatten, det hjälper i alla fall en liten stund.

Ursäkta att det är så gnälligt och tråkigt här i bloggen den här veckan, men vi är liksom bara hemma och är sjuka så jag har inget annat att skriva om. Idag mår jag i alla fall mycket bättre även om det är precis som maken uttryckte det ”det ser ut som att du lider konstant, men du är i alla fall mycket fräschare än igår”.

Det blev inga lever- och gallsyreprover idag för de ska man fasta innan (varför sa de inte det när jag ringde i lördags och varför skrev de inte en remiss till provtagning redan då?). Jag fick ändå ta mig ända in till barnmorskemottagningen på Mälarsjukhuset för att kolla så att det inte är havandeskapsförgiftning på gång också, blodtrycket har gått upp men jag hade i alla fall inga spår av protein i urinen. Det var full fart och massor med folk på barnmorskemottagningen, det bådar gott för framtiden i Eskilstuna kommun. I morgon ska jag till min vanliga barnmorska och då blir det på familjemottagningen i Torshälla istället, gillar verkligen att de har mottagning där en gång i veckan så att man slipper åka hela vägen till sjukhuset.

Hosta, snuva, feber, klåda och blodtryck

Taggar

,

Nu närmar sig natten och jag har faktiskt lite ångest inför den. Jag mådde verkligen inte bra i natt. Igår var jag feberfri igen och trodde att det hade vänt men icke. Feber och frossa kom tillbaka och hostan gör så ont nu, dessutom har blodtrycket stigit (har en hemmamätare) och så har mina fötter och händer börjat klia! Så nu är jag orolig för bakterieinfektion, havandeskapsförgiftning och leverpåverkan.

Jag har ringt 1177 och jag ska inte dra hela historien men jag blir så trött på att det tar en timme att komma fram till vården! (Hamnade i Västmanland som inte kan koppla till vårdenheter i Sörmland, kopplas till Sörmland som i själva verket är en sjuksköterska i Småland, får till slut ändå ringa upp förlossningen). Läkaren på förlossningen och barnmorskan som jag pratade med verkade inte överdrivet oroliga, det känns skönt. Jag behövde inte åka in idag, bra eftersom E också är sjuk, men jag ska hålla febern nere med Alvedon och på måndag ska jag ringa min barnmorska för att få en ordentlig koll av blodtryck, eventuell protein i urin och levervärden.

Det är jobbigt att må så här kasst men det kan jag ta bara det inte påverkar lilla plutten. Jag vill inte ha mediciner och jag vill inte bli igångsatt så jag hoppas att allt rättar till sig av sig själv nu. 36 fulla veckor idag, nu går vi in i vecka 37.

”It’s Elin, is it?”

Jag är Elin. Det som är så svårt att uttala på engelska, därav kommer bloggtiteln. Tänk er ett kort, betonat E när ni hör frasen, lite tvekande  ”It’s E-lin is it?”Jag funderade annars på ”Céline sans un C”, för det är inte så lätt på franska heller och jag brukar vara lite snäll och låta dem betona på sista stavelsen, som i Céline utan C.