Picnic i parken

Alltså vad är det med det här vädret? Frös så jag hade ont i benen när jag kom hem idag. En följd av att jag sprungit genom snöblandat regn i mina vårskor och sedan suttit på möte i blöta skor.

Jag var på Café Norr och pratade om Picnic i parken i sommar. När jag satt där i mina blöta skor och såg ut på den blöta, gråa snön så kändes det långt borta men oerhört lockande med en filt på gräset, kvällssol över Eskilstunaån, soft musik, vänner och ett plastglas med rosé. Det här kommer att bli en av sommarens höjdpunkter, varje onsdag i juli i stadsparken i Eskilstuna.

 

Två grader och snöblandat regn den 24 april. Suck.

 

Missnöje

Idag är en sådan där dag när jag går omkring och känner mig allmänt orolig. Ångest är kanske ett för starkt ord, men jag är inte nöjd. Jag har knappt varit ute den här helgen och det vet jag är dumt, ofta när jag känner så här så kan jag motvilligt släpa mig ut på en promenad och vips så är jag mig själv igen. Mellanbror har ont i ett knä som han har slagit i och det är alldeles svullet, så vi har hållit oss hemma för att han ska få vila.

Det är märkligt ändå, igår var jag peppad över att ha lyckats rensa ur en massa kläder, jag kände liksom att jag var på gång och ville bara fortsätta att röja (det vill jag iofs fortfarande, ge mig oavbruten tid!!). I fredags kväll var jag också glad och nöjd efter att ha fått energi från att umgås med en av mina bästa vänner.

Varför känner jag mig missnöjd idag då? Jag har redan börjat stressa upp mig inför jobbet imorgon. Helt fel, nu ska jag ju vila och hämta energi för att vara pigg och arbetsglad imorgon.

Jag läste en artikel i Visions tidning om att inte låta kraven ta över och att inte fastna i duktighetsfällan. Att man ska ta varningstecken på allvar och backa och vila när det behövs. På någon annan plats i samma tidning var det också en socialsekreterare som suckade över att lösningen på överbelastningen på arbetsplatsen var att alla skulle vara ”good enough” och det har ju jag själv också predikat. Frågan är bara när det där blir en fälla och jobbet helt enkelt inte är roligt längre för att du aldrig får möjlighet att prestera på topp? Istället blir det bara en rad mediokra prestationer för att du inte hinner med något annat. Det ger ingen tillfredsställelse till en duktig flicka.

 

Digitaliseringen tar över

Sent bloggande idag eftersom jag har varit igång sedan klockan sex i morse och först nu landar vid hemmadatorn. Det har varit händelserikt på jobbet och efter jobbet (en timma försenad), åkte jag hem till kär vän som jag inte har umgåtts med på alldeles för länge – det var väldigt trevligt och nu är jag typ hes efter allt pratande.

På jobbet gick vi idag ut med nyheten att turistbyrån slutar sälja biljetter över disk. Digitaliseringen tar över och det är bara ett fåtal av alla biljetter som säljs över disk nuförtiden, men det tar ändå upp mycket tid och resurser som vi vill kunna lägga på att inspirera besökare att komma till Eskilstuna. Såklart kommer vissa att bli upprörda och besvikna. Det har varit en bra service till dem som har önskat, man har till exempel kunnat få hjälp av turistinformatörerna med att välja platser, men ibland går det inte att hålla kvar vid gamla metoder bara för att det alltid har varit så. Inte när det finns nya sätt, som när man har vant sig faktiskt är enklare och effektivare.

Läs mer: Eskilstuna Tourist Center slutar sälja biljetter

Kamratposten

Still going strong liksom. Sonen har fått hem ett jubileumsnummer och idkar nu högläsning av gamla skämt:

– Om du kan gissa hur många kakor jag har i burken så får du alla fyra.

Eller den här:

– Pappa, kan inte du göra mina mattetal?
– Nej, det skulle vara fel.
– Jag vet, men du kan väl göra ett försök i alla fall?

Eller:

– Jag vann 400 meter häck igår.
– Jaha, var ska du plantera den?

Eller:

Fru Larsson var på posten för att skicka ett paket.
– Det här blir för tungt, ni måste sätta på ett frimärke till, säger kassörskan.
Efter att ha funderat en stund svarar fru Larsson:
– Men då blir det ju ännu tyngre!

 

Halvvägs till #blogg100 – populäraste inläggen

Idag är det dag 50 och vi är halvvägs till #blogg100, jag tycker nog att det går ganska bra faktiskt, trots att vissa dagar är svårare än andra. De mest lästa inläggen hittills är:

  1. Dra åt helvete-kapitalet
  2. Feministisk pojkmamma och Bechdeltest
  3. Varför skaffar man barn om man inte vill (kan!) umgås med dem
  4. Skala av och rensa bort
  5. Elitidrott och mens

 

Överlevare från Orlando till Springpride i Eskilstuna

På mitt jobb måste man ganska ofta hålla tyst om spännande saker som man helst skulle vilja berätta för alla så fort man får veta om det. Men det handlar om att få kontrakt påskrivna, att rätt personer i rätt ordning ska få veta och ofta också om bra timing för att få utrymme i media. En sådan nyhet som vi har jobbat på ganska länge nu släpptes imorse: Årets hedersgäster till vår pridefestival i Eskilstuna, Springpride, är två riktigt tunga namn.

Det är snart ett år sedan 49 personer sköts ihjäl på nattklubben Pulse i Orlando. Nu kommer klubbägaren Barbara Poma och event managern Neema Bahrami till Eskilstuna för att prata om att vi inte kan luta oss tillbaka och vara nöjda med det jobb som har gjorts. Tyvärr kan fortfarande inte hbt-personer visa sin läggning öppet utan att riskera hot och hat från allt från trångsynta och småaktiga människor till kompletta galningar.

Poma och Bahrami driver en organisation som har dragit in miljontals dollar till minne av de som dog i attentatet. De gick längst fram i den stora pride-paraden i New York. Jag tycker att det är så fint att de tar sig tid att komma till vår, i sammanhanget, lilla, lokala festival. Johan Bergquist, projektledaren som har gjort bokningen, är med all rätt stolt. Jag är också stolt över att vi i Eskilstuna har en av Sveriges äldsta pridefestivaler, som varje år fylls med seminarier och talare som lyfter fram både kärlek och allvar och som avslutas med fest genom parad, show med kända artister och party.

Eskilstuna gör #HållbarEvolution

Läs mer: Eskilstuna-Kuriren – 49 dödades på deras gaybar – nu kommer de till Springpride
Läs mer: Vårfestivalen i Eskilstuna – Överlevare från Orlando till Springpride

Barbara Poma till Springpride i Eskilstuna

Barbara Poma, bild från Destination Eskilstunas pressmeddelande

Elitidrott och mens

Hur kan menscykeln inte vara en stor grej inom elitidrott?

Häromdagen läste jag ett blogginlägg om rutiner kring städning, den här kommentaren fick mig att fundera kring hur menscykeln påverkar tjejers prestationsförmåga

”Jag städar det jag ids utom veckan jag har ägglossning, då städar jag som en galning och det är fint i några dagar och sedan har vi det på vårt vanliga stökiga sätt (…)”

”:-) Ägglossningsenergin kan uträtta underverk!”

Jag har gått och tänkt på det där, att det måste ju vara värsta grejen inom elitidrott. De lär ju ha läkare som följer deras menscykel in i minsta detalj och med tabletter försöker styra så att den mest optimala perioden infaller vid stora mästerskap, tänkte jag. Undrar bara vad som är den mest optimala perioden?

Ägglossningsenergin skrev tjejerna i kommentaren här ovan om men den känner jag inte igen. För egen del så får jag en ganska tydlig temperaturstegring vid ägglossning och känner mig sjuk och febrig någon dag tills kroppen har vant sig. När ägglossningen är över så blir jag ofta deppig, fram till strax innan mensen då jag blir fly förbannad istället. Undrar om inte jag skulle prestera som bäst under de där arga dagarna.

(Alla får högre temperatur vid ägglossning, blir man gravid så håller den sig sedan hög annars sjunker den igen vid mens, det handlar dock om tiondelar så man måste hålla stenkoll om man ska använda kroppstemperatur som alternativ till ägglossningstest och graviditetstest. Det är så appar som Fertility friend, som nyligen blev godkänd som preventivmedel, fungerar.)

Med tanke på hur påverkad jag själv blir av ägglossning och mens så blev jag i alla fall nyfiken på hur elitidrottare utnyttjar menscykeln, så jag googlade. Och blev chockad. En sökning på svenska tog mig till en artikel från i höstas där fotbollsspelaren Lotta Schelin pratar om tabut kring mens. Om jag inte minns fel så är det här en del av en kampanj från något mensskyddsföretag, minns att det dök upp på Twitter förra året (och det är uppenbarligen ett pressmeddelande för i princip samma text finns på flera ställen).

– Man kartlägger oss elitidrottare, man vet allt och gör allt från hjärtundersökningar till blodprover. Men man har inte någon gång kartlagt min menstruation och hur den påverkar mig, säger Rosengårdsanfallaren. 

(…)

I grunden är det en jämställdhetsfråga, tycker hon. Om män hade haft mens hade frågor om mens och träning förmodligen varit grundligt kartlagda, gissar hon, och tycker att det nästan kan bli lite komiskt att tänka på den utrustning som följer med landslaget ut på resor. I bagaget finns allt fotbollsspelarna kan behöva:

– Vi har tuggummi, tops, näsdroppar – you name it. Men vi har inga bindor eller tamponger. (Schelin vill bryta menstabut, svt.se)

Jag är helt förbluffad. Samtidigt som man smyger in cerat med steroider (Therese Johaug m fl), tar astmamediciner trots ingen astma och höghöjdstränar för att ”naturligt” öka prestationsförmågan så missar man att kartlägga något som rimligtvis påverkar alla kvinnliga idrottare varenda månad. Det kan ju inte stämma, tänker jag och googlar vidare.

Det flesta länkar handlar om att mensen upphör när man tränar för hårt. När man någon gång lyfter frågan om att det kanske kan vara så att menscykeln påverkar prestationsförmåga och skaderisken så blir svaret bara ”det finns för lite forskning och den som finns spretar så det går inte att dra några slutsatser”. Vem tror att det hade varit så här om killar hade haft mens?!

Så jag googlar på engelska, det måste ju finnas mer att gå på. Jag hamnar på CNN och artikeln Did you lose because you had your period? Här kan man läsa:

When British tennis player Heather Watson said in a post-match interview that she lost her Australian Open round due to ”girl things,” she sparked a debate about menstruation that quickly spread across the world.

”Has sport’s last taboo been broken?” wondered commentators, after the 22-year-old described feeling ”light-headed” and ”low on energy,” putting it down to her period.

Om man läser vidare i samma artikel så lyfts frågan kring varför mens är så tabu överhuvudtaget. Från varför vi vuxna kvinnor gömmer bindan eller tampongen i tröjärmen när vi smyger iväg till toaletten på jobbet till hur jobbigt det var för en av världens bästa tennisspelare att spela Wimbledon-finalen i en kort vit kjol med TV-kameror som följer minsta rörelse. Är detta, att ”det är skämmigt”, anledningen till att man missar att överhuvudtaget undersöka hur ägglossning och mens påverkar idrottsprestationer?

Helt sjukt, om du frågar mig!

Uppdatering: I Cissi Wallins kommentarsfält fick jag den här länken, en del forskning finns ändå gjord och vill du veta mer så är det här en bra början: Menstruation och fysisk prestation

Men jag fortsätter att hävda att det är märkligt att inte mer forskning har gjorts och att det inte pratas mer om detta.

Påskafton och kapselgarderob

Det blev ju som jag misstänkte när jag skrev i förrgår, halvsjuk familj som gör att vi bara stannar hemma. Vädret igår med halv storm och snöblandat regn var ju inte heller direkt inspirerande för att ta sig ut. Just nu lyser i alla fall solen, men det är snö! Den stora frågan som cirkulerar i mamma-gruppen på Facebook är hur påskharen ska kunna gömma äggen utan att lämna spår i snön?

Minstingen, som hade feber utan några andra symptom i början av veckan, har nu fått hosta och snuva. Så det blir varken badhuset eller Parken Zoo, som vi egentligen hade tänkt nu på påsklovet.


Så, istället blir det hemmaprojekt. Tyvärr kunde vi inte heller lämna barnen till farmor igår. Planen var annars att röja på glasverandan och i tvättstugan. Istället rensade vi först i F:s garderob och sedan i min egen.

Kapselgarderob

Inspirerad av ett antal bloggar så tänkte jag testa kapselgarderoben eller capsule wardrobe. I korthet så går det ut på att man bara har ett begränsat antal klädesplagg som man verkligen ska känna att man trivs med och som går bra att matcha med varandra. Om du vill läsa mer så finns information bland annat här, Project 333 som handlar om att välja ut 33 plagg som får användas i 3 månader, sedan utvärderar man och gör eventuella förändringar.

Jag utgår från 33 plagg, mest för att jag inte vet vilket det optimala antalet är, men jag kommer inte att vänta tre månader med att göra förändringar. Det blir helt enkelt för begränsande eftersom det kommer att bli sommar inom tre månader, jag har också läst om flera svenskar som känner att eftersom vi har så skiftande årstider här så blir det svårt att köra just tre månader.

Anledningen till att jag tänker testa det här är för att jag vill förenkla min vardag. Varje morgon ser jag till att fyra personer har vettiga kläder på sig, två av dem tar fram och på sig sina kläder själva men det är ändå jag som ansvarar för att det ska finnas kläder i garderoben. Det är jag som måste veta i vilken tvättkorg favoritjeansen ligger om de inte är i garderoben. Och jag som måste se till att det på de dagar då två barn har idrott ska bästa handdukarna och fyra par kalsonger och fyra par strumpor finnas tillgängliga. Samtidigt så springer jag runt i hela huset för att välja ut och hitta mina egna kläder.

Viktiga personer som fattar stora beslut hela dagarna brukar försöka att plocka bort så mycket beslutsfattande det bara går för att inte hjärnan ska ta helt slut. Jag har hört att Barack Obama under sin tid som president aldrig valde varken vad han skulle ha på sig eller vad han skulle äta, de besluten fick helt enkelt någon annan ta hand om. Det är detta jag tänker att jag ska härma, men tyvärr har jag ju ingen assistent så jag kan inte ta bort det simpla beslutsfattandet helt men jag kan effektivisera det.

Så nu håller jag på att välja ut mina 33 plagg. Övriga plagg magasineras, en full sopsäck rensades dessutom ut till bortskänkes igår (inte bara mitt, även barnkläder).

Nu ska jag skala potatis, göra lax på saltbädd i ugnen, fixa någon sås fast jag har glömt att köpa ingredienser, värma färdiga köttbullar, öppna sillburken från Coops fiskdisk och låta barnen måla ägg. Lagom avancerad påsklunch. Efter lunch och lillebrors sovstund blir det äggjakt.

Påskägg 2016

 

Saker jag helst inte gör i bloggen

Jag har några få regler för mig själv när det gäller bloggandet, dock är jag inte så hård på dem som ni kommer att märka. Till att börja med så skriver jag inte om folk som inte själva är okej med det och jag publicerar inte bilder på folk som inte har sagt okej (med några få undantag). Det händer att jag chansar och skriver om vänner när jag känner mig nästan helt säker på att de är okej med det, men då är det inte om känsliga saker. Skulle jag någon gång skriva om dig eller visa bild på dig och du inte gillar det – säg till på en gång så raderar jag. Anledningen till att jag ändå gör det ibland är för att det kan bli så konstlat att be om lov.

En annan regel är att inte skriva om jag är onykter. Jag vill alltid kunna stå för det jag publicerar och då ska omdömet vara klart.

Så till den sista regeln som jag snart kommer att bryta mot. Att lova att jag ska göra saker, speciellt om det är ett ogenomtänkt infall. Jag brukar försöka tänka att om jag jättegärna vill skriva om att jag har börjat ett nytt liv och varit och tränat eller slutat äta sötsaker, då är det bättre att vänta en månad och berätta om det när jag faktiskt har genomfört det istället. Men, ibland kan det ju vara en pepp att berätta om något direkt, att man har berättat för andra brukar listas som en framgångsfaktor när man ska ändra en dålig vana.

Nu ska jag i alla fall ge ett löfte, men för säkerhets skull så sparar jag inlägget som ett utkast och publicerar när jag har hunnit tänka efter (nu är det torsdag 13 april, klockan är 20.30):

En sak in = en sak ut

Jag blir tokig på alla prylar här hemma. Var sak har inte sin plats. Vi har alldeles för mycket prylar för att vi någonsin ska kunna använda dem alla men jag inser att vi kommer att köpa fler och då ska jag stenhårt hålla på regeln en in=en ut (eller ännu hellre två ut). Det känns så fruktansvärt galet att vi konsumerar så mycket som vi gör (och med vi menar jag inte bara min familj, vi är inte värre än de flesta andra). Jag ska därför också fortsätta att verkligen tänka efter om jag behöver det jag köper och om det går att köpa begagnat.

Idag fick jag hem barnkläder som jag har beställt, fyra par byxor, ett par shorts, fyra tröjor, så nu ska nio saker rensas ut. Jag har tänkt igenom köpet noga, det är kläder från Villervalla som jag vet är bra kvalitet, jag vet att jag gillar dem och de sitter bra, att de går bra att matcha med varandra och befintlig garderob så det är ett bra köp och definitivt nödvändigt eftersom lillebror växer. Faktum är att jag helt enkelt har köpt likadana byxor som A har nu, men i en större storlek. Jag är mycket tacksam för den kasse med kläder som lillebror fick ärva häromdagen, ihop med det som vi har kvar från storebrorsorna + några mjukisbyxor jag köpte i lördags, så tror jag att vi har det mesta som behövs inför vår och sommar nu. En eller två kepsar, någon solhatt, två par gympaskor och ett par sandaler och kanske något mer behöver vi fixa.

Undrar bara hur jag ska lobba in denna regel hos resten av familjen?

Tog en paus från datorn. Plockade upp 104 (!!!) leksaksbilar från golvet. Imorgon är det påskafton och två nya bilar kommer att ligga i påskägget… Ska smyga undan ett par med trasiga hjul idag.

Glad påsk

Fyra dagars ledigt och inget egentligen inbokat. What to do? Det finns så många saker jag borde göra men så lite vilja att fixa just dem. Jag vill ha roligt. Träffa någon. Testa något. Uppleva. Vill INTE att någon i familjen ska vara sjuk, vi får väl se hur det blir. Jag gillar påsk, det brukar bli bra.

easter-eggs-2211951_640

pixabay.se

Livet

Storhandlat inklusive ohemula mängder godis till påskäggen, dammsugit, moppat, tvättat, lagat mat, påskpyntat (minimalt), fått veta att mamma har ramlat och brutit sig (igen!!!). Ännu en dag har passerat. Lillebror är feberfri och imorgon blir det jobb igen. 

Förresten, vet ni vad man säger om man vill att storebrorsorna ska antingen gå ut eller leka med lillebror? ”Nu ska vi städa!” 

Livet rullar vidare, ibland känns det som att jag är fast i en evig loop men herregud vad jag kommer att sakna det här om ett decennium eller två. Och vad glad och tacksam jag är för att få ha en vardag som rullar på. 

Filmer som inte är för barn (egentligen)

Nu har jag haft dagens inlägg på gång i flera timmar men jag tycks inte få ihop det så det får nog vänta som ett utkast till en annan dag, så kommer här en liten rapport från dagen istället. Med sjuk tvååring, påsklovslediga storbarn och en massa jobb att göra så är det lite svårt att hinna med. Vi bakade i alla fall chokladmuffins på dagen och gjorde pizza till kvällsmat, som avnjöts i TV-soffan. Vilken film vi såg ska jag nog hålla tyst om, det var inte ett barnvänligt val och det får vi sota för nu när vi har två barn som inte kan somna för att de är rädda (skyller på M, det var faktiskt han som valde filmen). När vi väljer att se filmer som inte är gjorda för barn så brukar vi kolla common sense media för att se för vilken ålder andra föräldrar och barn skulle rekommendera filmen, de förklarar också varför de sätter en viss ålder. Om man till exempel vet att ens barn klarar och man själv är okej med svärord och sexskämt men inte vill att de ska se våldsscener så kan man se det och slipper skippa alla filmer som det står 11+ på.

Ikväll försökte pappan och 11-åringen lobba för att vi skulle se Deadpool, jag säger blankt nej. En massa andra filmer som man kan bli mörkrädd av föreslås och checkas mot common sense media. Till slut, när pizzan redan står på bordet, säger M att, ”den här har jag sett, det är visserligen zombies men det är en komedi så den går bra”. Han sätter på filmen med ett ”äsch, nu orkar jag inte kolla common sense media”. Det var inte smart.

2013-02-02 12.01.41

Gammal bild från ett annat muffinsbak, då var det tydligen Skylanders och dinosaurier som var populärt hemma.

 

Drömresor

Idag kommer en helt okommenterad lista, ingen rangordning men detta är resor på min bucket list:

  • Tre månader i USA med hela familjen
  • Vandra i spektakulär natur – Kilimanjaro, Grand canyon?
  • Gran Canaria – åka runt med bil och även vandra i bergen
  • Storbritannien – upptäcka landsbygden, naturen och små, gamla städer
  • Västkusten med familjen
  • Södra Sverige med familjen
  • Naturupplevelser i norra Sverige, med familjen
  • Nya Zeeland – också under en längre period med hela familjen
  • Fjällvandra
  • Karibien
  • Norska fjordar
  • Island
  • Segla i varmt hav
  • Bo utomlands
Elin it is på en strand i Thailand

”We travel not to escape life, but for life not to escape us”

 

Skala av och rensa bort

Jag vet inte om det är vettigt att jag fortsätter med blogg100. Det har varit alldeles för mycket känsla av ”åh nej, idag vill jag inte” och sedan har jag slängt upp något ändå men det är knappast läsvärt och inget jag är stolt över. Samtidigt så vet jag ju att de inlägg som jag faktiskt är nöjd med, de hade inte heller kommit till om jag inte hade varit med i blogg100. När jag tvingas tänka efter och skriva varje dag så blir det något lyckat ibland i alla fall. Blogg100 blir tyvärr ytterligare ett krav i ett alldeles för fullspäckat vardagsliv, men jag håller fast vid det för att det känns så fel om det jag prioriterar bort (återigen) är min egen hobby.

Igår var jag och M ute och åt. Det var lugnt och skönt, inga barn med och vi kunde prata ostört, tills ett gäng AFC-supportrar ramlade in och ljudnivån höjdes avsevärt. AFC Eskilstuna spelade första allsvenska hemmamatchen på Tunavallen igår (återigen, det händer så mycket i Älsklingstuna nu).

I alla fall så kom vi in på hur skönt det skulle vara att bara kunna njuta av våren och sommaren utan att behöva renovera och fixa med huset. Vi har pratat med andra npf-föräldrar som har sålt sitt hus och nu bor i lägenhet för att slippa allt jobb. Skala av och rensa bort på hög nivå. Ibland kan jag verkligen drömma om det, men samtidigt så njuter jag av att kunna kliva rakt ut i trädgården och ha lugnet, avskildheten och vattnet precis utanför dörren. Och när vi är i lägenheten i Stockholm så säger vi alltid att ”herregud vilken tur att vi inte bor så här alltid”, när vi hyssjar på barnen som röjer runt och stör grannarna.

Det är svårt det där med önskan att ”förverkliga sig själv”, att få leva ut det goda i livet, och att balansera det så att det inte istället blir ett krav. Ska jag ha en båt som jag har dåligt samvete för att jag inte använder och tar hand om? Eller ska jag inte ha en båt men då känna att jag inte prioriterar det som är viktigt för mig själv? Egentligen är väl svaret enkelt, om det blir ett krav att äga något så leder det ju i alla fall inte till en bra känsla.

Berörd och oberörd

Jag känner mig märkligt berörd och oberörd samtidigt. Jag vaknade flera gånger i natt, väckt av lillebror som jag samsover med. Varje gång jag vaknade så var det med en obehagskänsla och en diffus bild av vad som hände i Stockholm igår. Det förvånade mig att bilden kom upp direkt, men inte fanns i drömmarna. Fram till morgonen, då drömde jag att jag var i Stockholm, hamnade i en lägenhet med en massa unga människor där jag letade efter mat eftersom vi inte kunde ta oss därifrån.

Jag är ju inte direkt berörd. Jag var inte på plats. Så vitt jag vet än så länge så är det ingen jag känner som har skadats. Mitt liv rullar på som vanligt och igår firade jag brorsonens födelsedag, idag köade jag för billiga årskort till Parken Zoo. Samtidigt så har jag bara väntat på att det här ska hända, det är lätt att säga att terroristerna inte ska få styra vårt liv men tyvärr så gör de det. När vi har varit i Stockholm med familjen det senaste året så har vi undvikit tunnelbanan. Vi har dragit oss för att åka till Mall of Scandinavia och när vi ändå har gjort det så har vi valt en tid då det inte är som mest folk. Vi har blivit mindre sugna på att åka till storstäder på semester.

Ni behöver inte berätta för mig att risken att drabbas av ett terroristdåd fortfarande är minimal, jag vet det. Ändå sitter oron där i bakhuvudet och om inte förstör så i alla fall påverkar mina upplevelser.

Jag skrev också att jag känner mig märkligt oberörd. Attacken i Paris gjorde mig mer upprörd än den i Stockholm, även om den skedde på en plats som jag passerade så sent som för en vecka sedan. Jag har blivit avtrubbad.

Telefonlista

Nu ska jag fixa en analog lista med telefonnummer. Kanske också plugga in några av dem. Något jag hörde på radion i morse påminde mig om hur svårt jag faktiskt skulle ha att nå mina nära och kära i en krissituation, om jag inte har min mobiltelefon med mig och igång. De flesta telefonnummer som jag kan i huvudet är gamla nummer till numera avstängda fasta telefoner.

Hulken kom och hjälp oss

Bilden är tagen i Stockholm, rakt över gatan från Åhléns. Platsen där en person idag bestämde sig för att ställa sig över andra människors liv. Vi behöver superhjältarna nu men Hulken kommer knappast och hjälper oss, det är i alla fall en tröst att vi har varandra. Älskar #openstockholm där människor direkt började att bjuda in medmänniskor som är fast i Stockholm och behöver någonstans att ta vägen.

Stockholm ❤

Smygpremiär i nya arenan

Det händer så mycket i Eskilstuna just nu! 


Där borta ligger den, sprillans nya STIGA Sports Arena Eskilstuna. Ikväll var det smygpremiär och när bilden togs var människor på väg in i Munktellstaden från alla håll, så härligt att se (även om jag själv gick åt andra hållet och tog bilen hem). Att Guif vann första hemmamatchen i nya arenan känns också fint.

Dagens besök i Munktellbadet gav också en bra känsla att ta med hem. Lycka är när barnen fixar utmaningar och når nya mål.